Sofflogg

Däremot så är bilderna tagna genom två fönsterrutor, och känslan av det dubbla uppstod… GustafE

Karneval och gatufester är det gott om i Berlin. I helgen så tog jag en promenad i Kreuzberg. Jag brydde mig inte om att se karnevalen, det var alldeles för mycket människor, så jag tog mig lite avsides för att fånga några enskildheter…GustafE

Den mest spännande stadsdelen i Berlin är Neukölln. I alla fall tycker jag det. Så i dag åkte jag dit för att shoppa… Nu hittade jag inte så mycket men det var ett bra tillfälle att prova en ny kamera.

Här några bilder från Karl-Marx-Strasse med vidhängande U-Bahnstation som har en svensk upphovsman…

GustafE

Vilken lycka! Det tog tid och det har gjort ont, men till slut lyckades jag med det där som så få klarar av.

Kolla in bilden så förstår ni, eller står det still uppe i hjärnkontoret?Men ursäkta då och låt mig förklara. En intressant person sa någonstans  i någon blogg att man ska slita ut ett par skor innan man kan räkna med att åtminstone få ett bra fotografi på en gata.

Det har jag verkligen försökt. Visserligen är väl inte bilden den bästa men ändå… ett värdigt bevis på att jag lyckats.

GustafE
ps. Nu väntar jag på att ni fotograferar era utslitna gatufotoskor!

Fast jag vet inte… om det är normalt att lägga ut en sådan här bild på soffloggen. Det vittnar ju om någon sorts aktivitet. Och kanske jag spräcker någons tro på att jag ligger i soffan hela dagen.Apropå det normala; En helt underbar lördagsmorgon. Äppelträden blommar, gräset är lite fuktigt och solen värmer.
Det tillsammans med en kopp kaffe… det är normalt för mig!

GustafE

Alla sagor börjar så här: Det var en gång… en prins… min saga börjar nästan likadant.

Det var en gång en kronprins som tidigt blev faderlös. Redan från sina första år visste han att han skulle bli kung. Ibland funderade han på att hoppa av och bli bonde men se det gick inte. Hans syskon som var prinsessor saknade något väsentligt även om de säkert var mer lämpade.

Det tog några år innan kronprinsen förstod vad det var som skilde dom åt men saken gjorde sig påmind oftare och oftare. Då fogade han sig i sitt öde för inte kan en kronprins byta kön bara för att slippa den tunga kronan…

Oj, sagan håller på att bli för lång…

Kungen och jag har någon gemensamt. Vi är nästan lika gamla och båda gifte vi oss med kvinnor som kan tyska… och därmed slut på likheten, men innan jag fortsätter vill jag bara berätta om mitt nästanmöte med kungen. Vi var båda unga då.

Flottans fartyg la till i Göteborgs hamn i närheten av mitt tryckeri. En röd matta rullades ut och soldater skyldrade gevär. Ut kommer en spinkig kille i min egen ålder klädd i en generalsuniform som han måste ha lånat från en teatergarderob… för inte kan väl en så ung man vara general, tänkte jag. Själv stod jag femtio meter därifrån i min uniform, en overall nedsmetad av trycksvärta…

Sagan fortsätter nu: Några år senare var kungen på jakt. Han hade den här gången specialiserat sig på skogsjungfrur. Och långt ner i mörka Bayern hittade han vad han sökte. Han höjde geväret och tryckte av… fast det kom bara ett ynkligt ”klick”. Men offret föll ändå… på knä. Han hade fångat en riktigt Silvia, trodde han.

Men som ni vet slutar inte alla sagor lyckligt. Det där med att sedan levde det lyckliga i alla sina dagar…

För hans tillkommande visade sig inte bara vara en värn skogsjungfru, hon hade också en giftig tunga och när de unga kysstes första gången förvandlades kronprinsen till en groda.

Det enda osäkra i denna saga är om kungen verkligen förvandlades till en groda just då eller om han redan från födelsen var en grön groda… det lär vi aldrig få veta…

GustafE

Jag tror det är dags att inrätta ett AGF* i Sverige innan landet översvämmas av ”fotografer” som likt lämlar tar över gatorna…

AGF* är ett typiskt fall för FOTOSIDAN. Där är behovet som störst.

Vi andra som inte behöver detta institut kan med fördel betrakta den här bilden. Det är så här man börjar gatufota. Det var någon knäppskalle, eller flera knäppskallar för det finns många, som sagt att man ska hålla en tom diaram framför ögat innan man börjar fotografera för att lära sig komponera bilden innan man tar den.

Nej, mina vänner… om jag nu har några kvar; Du måste nog börja på rätt sätt om du ska ha någon framgång på gatan. Titta på bilden så förstår du.Du måste smeka gatan… bli vän med den. Lära dig älska den…

Jag arbetade ett tag med en av landets mest kända möbeldesigners… han hade förstått det här med att börja från grunden. Han begärde att få ut en hygglig videokamera från universitetets it-avdelning. Och när han fått den åkte han jorden runt och filmade gatorna genom att hålla kameran rätt ner. Sen när han kom tillbaka hade han idéer till allt möjligt. Och dom sålde han dyrt.

Så om du ska ha framgång som gatufotograf bör du göra som den här mannen lärde mig. Själv har det tagit mig flera år av träning. Ni skulle se mina handflator…Nu är jag i 2:a stadiet. Just det… Hur man undviker fällor och hinder. Den kan nog bli ett inlägg om det någon dag framöver.

*AGF= Anonyma gatufotografer. Du vet sådana där ställen man träffas på (café) och mumlar: Jag är besatt av gatufotografering… kan inte sluta. Hjälp mig.

Eller… Min fru avskyr när jag ger mig ut och gatufotar… för när jag kommer hem blir jag bara sittandes vid datorn helt okontaktbar… Vad ska jag göra? Måste jag skilja mig?

Ja så där kan det låta… Tänk efter själv, säger jag. Det är väl inget liv att ta bilder som du kallar gatufoto fast de i verkligen inte duger alls… bara en drös med mediokra skitbilder! Du har en given plats i AGF.

GustafE

Egentligen är det inte sant, jag tror man redan från första dagen drar av sig turistkläderna bit för bit i en stad som Berlin.
Och plötsligt står man där helt naken och bara njuter att vara en del av det hela…
I går eftermiddag var det dax, han drog av sig sista plagget och sa helt odramatiskt; ”Nu är jag ingen turist längre.”
Sen åt vi en bit mat. Sen drack vi vin. Bara så där. Eller, det blev några bilder emellan… sen hittade vi fram till Leuchtturm.

Förstora gärna…

Här slog vi oss ner och njöt en stund av livet. Det där riktiga ni vet, det där som bara kommer, om man letar…

Det blev en stunds filosoferande men mest handlade det om att komma tillbaka. Att ha hittat ett stamställe… ett till!

Det är bra att fira årsdagar av förändringar.

GustafE

ps. Själv slutade jag vara turist för mer än 30 år sedan… trodde jag…

I går var jag på seans… vi var fyra gubbar som träffades på hemlig ort. När mediet kom var han klädd i gul pyjamas och röd topphatt, jag kunde nästan inte hålla mig för skratt, men det visade sig att han var fantasisk.

När det var min tur så tänkte jag att nu ska jag allt sätta honom på prov trots att jag var helt säker på att det inte skulle fungera…

Men det gjorde det.

Jag ställde min nyinköpta M9:a mitt på bordet och väntade. Mediet la sin hand på tingesten och såg uppfodrande på mig.

”HCB” fick jag ur mig. Det här kan aldrig gå vägen, tänkte jag, men jag upprepade; ”Jag vill träffa HCB, jag vill träffa HCB.”

Efter en lång stunds tystnad så trädde en liten skinntorr gubbe fram inför mina ögon. Jag häpnade, det var verkligen Henrik-Claus Bengtsson i egen hög person. Han nickade till mig, precis som om vi känt varandra i många år.

Sen sa HCB med sin lite nasala röst: ”Du hade en fråga att ställa.”

Jag var mållös… fick inte fram ett enda ord. En fråga? jag som har flera tusen… Jag kan inte bara ställa en fråga, vad skulle jag göra? Men så fick jag en idé…
Jag böjde mig snabbt fram och slet tag i kameran som mediet fortfarande hade sin hand på. Jag tryckte fram en av de bilder jag tagit några timmar tidigare på dagen och gemensamt kollade vi på displayen.

Först verkade HCB intresserad men skakade sedan på huvudet och sa. ”Lieber Gustaf! Ein Streetfoto muss ordentlich Körnung im Bild enthalten. Dabei ist es egal ob man von vorn herein mit ISO 3200 fotografiert oder nachher per Lightroom ordentlich Korn rein bläst. Ohne Körnung, kein Streetfoto. So simpel.”

Jag nickade till svar. Tur att jag skaffat Silver Efex Pro…

Sen sa han något jag aldrig ska glömma.

”Und schließlich ein Ratschlag auch an die alten Männer der schwedischen Fotosidan… Jeder von euch der sagt er wäre ein Streetfotograf, versteht nur nicht was echte Streetfotografie ist. Echte Streetfotografie muss langweilig aussehen und niemand darf sie verstehen.

Jag skulle precis tacka honom, men han hade redan gått upp i rök… då skyndade jag mig hem.

Så här blev bilderna enligt HCB:s recept: GustafE

Jag har alltid väntat på något stort. Ibland har det inträffat att det stora har träffat mig, mer av en slump än ett medvetet val. Precis som något sådant kan väljas.

Håller på att rensa bland mina analoga fotoprylar och det ska bli intressant och se om jag får ihop pengar till att köpa min drömkamera… en digital en… EN RIKTIG STOR GATUFOTOKAMERA!Förövrigt är det sommar här i Berlin, trots att de hotas med lite kyligare väder i slutet av veckan. Den STORA sommaren bör ju inte komma på en gång…
ps. bilden har inte något med dagens inlägg att göra, möjligtvis är det en illustration på att det stora slutet närmar sig .
GustafE